En dag i mitt liv

Ibland får jag höra att jag borde vara lite mer personlig när jag skriver på bloggen; berätta om min vardag, vad jag tänker, tycker och känner. De finns personer som tror att bloggen skulle bli intressantare då. Det tror inte jag. Eller rättare sagt; det vet jag att den inte skulle bli. Bara för att ni ska förstå vad jag menar ska jag berätta om denna dag i mitt liv, som, enligt mitt sätt att se, innehöll både dramatik och glädje.

Jag hade arbetat den gångna natten och började min promenad hemåt strax efter 07.00. Gick in på Willys och handlade mat. Kom hem strax före 08.00. Tog dagens dos av blodtrycksmedicin och satt mig vid datorn. Runt 08.30 hörde jag massor av tjutande sirener i närheten av bostaden. Jag tittade ut genom fönstret, men upptäckte inget som kunde motivera det stora pådraget. På eftermiddagen fick jag veta att det börjat brinna i kaffebönorna hos Lindvalls Det var dagens stora dramatiska inslag.

Sedan gick jag och lade mig. Vaknade 16.00 av alarmet på mobilen, som jag använder som väckarklocka. Duschar och borstar tänderna. Kollar e-posten. Bestämmer mig för att äta en vegetarisk middag och gör för första gången en busenkel gratäng som blev riktigt god.

3-4 portioner

8 dl pasta (gnocchi)
2 buketter färsk broccoli
3 dl grädde
2 dl naturell creme fraiche
1 dl söt chilisås
Riven ost
Salt och peppar

Jag kokar pastan 2-3 minuter kortare tid än vad som anges på förpackningen. Broccolin får koka 5 minuter. Vispar ihop grädden, creme fraiche och chilisåsen. Saltar och pepprar. Lägger ett lager pasta i en ungsfast form, fyller på med broccoli och ytterligare ett lager pasta. Häller på såsen och strör över osten. In med formen i mitten av ugnen i 10 minuter på 200 grader. Färdig.

Efter middagen ringer telefonen.

- Hej, pappa, säger en välbekant röst som jag hör klart och tydligt.

Jag blir chockad. Det är min dotter.

- Va?! Är inte du i Ghana?
- Jo.
- Men det hörs ju bättre än när vi pratar med varandra inom Uppsala.
- Det var ju bra.

Vi pratar ett tag och jag lovar att ringa upp senare när jag fått numret till telefonen hon ska köpa. Det var dagens glädjeämne.

Se en video och läs om telekommunikationsrevolutionen i Ghana

Sedan kommer en arbetskompis och plockar upp mig i sin bil och vi åker till jobbet. Där sitter jag nu. För tillfället är det lugnt och stilla.