Mohamed Omar - ännu en gång

Jag blev, minst sagt, förvånad när jag för bara ett par dagar sedan fick kännedom om Mohamed Omars samröre med svenska extremister på den yttersta högerkanten och skrev Mohamed Omar i skymningslandet Igår kommenterade Omar inlägget här på bloggen:

"Apropå mitt förhållande till De Geer så uppskattar jag hans anti-kapitalism, värdekonservatism och religiositet, men jag håller självklart inte med honom i allt. Han är också Palestinavän liksom jag själv. Han är en djupt troende katolik och jag är muslim."

De Geer, som Omar nämner, är Jonas De Geer, som jag skrivit om i det länkade inlägget ovan och i gårdagens SSPX och det svenska korståget När Omar och De Geer inledde sitt umgänge, och hur länge det pågått, vet jag inte, men det tycks åtminstone ha blivit ett avbrott på några år. Folket i Bild/Kulturfront publicerade 28 augusti 2005 Omars krönika Sagan om den konservativa revolutionen Den avslutas:

"Vilken tur. Jag hade kommit undan i tid. Innan De Geer tagit av sig sin mänskliga mask och avslöjat sitt rätta ansikte - demonen."

Hos bloggaren Oskorei - som enligt Omar är “en av de mest klartänkta och kunniga kritikerna av det moderna samhället som finns att tillgå på nätet” - skrev signaturen Jonas De Geer den 19 januari i år följande kommentar:

"Att Omar sålde sig förvånar mig inte. Han har alltid varit totalt opålitlig och samvetslös, men har däremot så grundmurade antipatier mot judar, USA och förakt för den politiska korrektheten att det förvånar mig att han så länge orkade spela rollen som mysmuslim i TV-sofforna.

Att han skulle ha trott på, än mindre sympatiserat med, lättmjölksmuslimen som varit hans offentliga persona är bara löjligt för den som känner honom. Det är en muslimsk “Kurt Olsson” han har kört för dumma, politiskt korrekta svenskar han i grunden föraktar.

Som alla psykopater har han kunnat dupera folk och förställa sig under lång tid, men till sist tar hat och hybris i kombination överhanden.

Kanske gör han bedömningen att det är dags att byta läger.

Han är allt annat än ointelligent och skulle mycket väl kunna fungera som talesman för en radikaliserad generation “svenska muslimer”.

Ett tecken i tiden, kanske."

För en vecka sedan, 23 april, tycks Omar och De Geer ha återförenats hos bloggaren Oskorei. Signaturen Mohamed Omar skriver i en kommentar till blogginlägget Har Ahmadinejad fel i sak?:

"Ang. min krönika i Arbetaren om Jonas De Geer så var det ett slags gyckel med deras liberala fördomar, precis som mycket annat jag skrev då, inklusive en del av min poesi. Jag njöt när de helt förutsägbara, liksom utan fri vilja, välkomnade och publicerade
“rätt” åsikter.

Kvalitet betyder mycket liten i svenskt kulturliv nuförtiden, som ni säkert alla vet, det är i stort sett bara åsikter som räknas.

De Geer borde ha känt till mina “lekar” då jag på en middag i Stockholm för många år sedan skröt om hur jag hade lurat på någon vänstertidning mina fjolliga dikter och alla asgarvade.

Men jag ångrar att jag använde hans riktiga namn, det borde jag inte ha gjort, det var ojuste mot honom. Jag ville bara testa hur pass imbecilla och PK dessa vänsterliberala gaynissar var, och de svalde allt med hull och hår.

De Geer är en man som jag har djup respekt för, har alltid haft det, han var en som jag såg upp till i min ungdom, och som jag har tänkt på som en broder, så jag känner viss skam för det där. Men som sagt, det var, liksom mycket annat jag skrev, ett narrspel."

Någon krönika i Arbetaren där Omar skriver om De Geer har jag inte lyckats hitta på nätet. Förmodligen minns Omar fel och syftar i själva verket på den i FiB/K (se ovan). Nåväl. De Geer dyker upp:

"Är du här? Det var länge se’n. Tänk att återses så här - hos Oskorei i cyberrymden, helt apropå.

Det lär ta tid att övertyga mig och många andra att du lagt av dig narrkåpan för gott. Den blir “second nature” för vissa.
Du har hursomhelst visat stort kurage på sistone.

Jag skiter i den där artikeln i Arbetaren, jag är rätt stryktålig vid det här laget. Dessutom är jag van vid fiendskap och försoning."

Omar tackar och tycker att de skall fortsätta samtalet via e-post. Ridå.

Vad som är sant och falskt i allt detta har jag ingen klar uppfattning om. Är Omar verkligen Omar? Är De Geer De Geer? Blir jag lurad aprilo? Inte lätt att veta vad som är sant och falskt i den karusell som Omar för tillfället snurrar runt på.

Förra året kom boken Vem är du? Boken är en slags religionsdialog och bygger på e-brev som utväxlats under ett år mellan Omar och prästen Mikael Mogren. För ett par dagar sedan publicerade tidningen Dagen artikeln Mogren bryter med Omar Mogren förklarar att någon fortsatt dialog dem emellan inte är aktuell:

"Nu går inte det. Han vill inte det. Han är helt inne i sitt. Jag fick välja sida, och eftersom jag inte delar hans uppfattningar har jag valt den sida där mina judiska och muslimska vänner som söker dialog står."

Igår kom artikeln Omar: Prästen Mikael Mogren ljuger Enligt den uppges Omar ha sagt att boken endast skrevs för att tjäna pengar och att någon vänskapsrelation dem emellan aldrig existerat. På bloggen Bahlool kommenterade Omar artikeln:

"Intervjun i Tidningen Dagen är helt falsk. De intervjuad mig i mer än en halvtimme och plockade ut några citat och klistrade ihop dem till denna artikel som jag inte alls känner igen mig i."

Tidningen Dagen har också publicerat en kort intervju med imam Abd al Haqq Kielan, ansvarig utgivare för tidskriften Minaret där Omar tidigare var chefredaktör, Tidskriften Minaret vill inte längre ha något med Omar att göra Han säger om Omar:

"Han flippade. Jag trodde att jag kände honom, men tydligen inte."

Det kommer förmodligen att snurra runt Omar ytterligare en tid. Vart han slutligen kommer att landa har jag ingen aning om. Och det tror jag inte Omar vet själv heller.

Se även En framtid svartare än natten Folket i Bild/Kulturfront