söndag 9 januari 2011

Raska apostlahästar ger längre liv



Nancy Sinatra: These boots are made for walking

Jag är född i världens näst största stad. Åtminstone var den det innan diverse kommunreformer genomfördes. Den största staden i världen var Kiruna, men Bollnäs kom på andra plats. Nu syftar jag naturligtvis på städernas yta, inte på folkmängden.

Det var således stora avstånd i min barndomsstad. Mina föräldrar hade ingen bil och bussförbindelserna var urusla. Det blev till att gå eller cykla om jag skulle någonstans. Ett besök hos en kompis kunde innebära en cykeltur på 1-2 mil. Inget konstigt med det, det var så det var. Under långa perioder saknade jag cykel och då fick jag använda apostlahästarna [1].

När jag flyttade till Sveriges fjärde största stad (nu syftar jag på folkmängden, inte ytan), Uppsala, upplevde jag den som liten. Det mesta fanns inom räckhåll för en kort promenad eller en cykeltur. Bussförbindelserna var riktigt bra om man blev tvungen att förflytta sig längre sträckor. När jag kom till Uppsala ansågs stadsdelen Eriksberg vara "världens ände". Dit cyklade jag på 10 minuter från centrum. Om jag bott kvar i Bollnäs hade jag förmodligen blivit tvungen att göra som alla andra för att kunna sköta ett arbete och andra nödvändigheter i livet; ta körkort och köpa bil. Men i Uppsala har jag klarat mig alldeles utmärkt med ett par friska ben och eventuellt ett busskort. Så det har blivit mycket gående och cyklande i mitt liv. Det har jag fortsatt med till dags dato [2].

På Akademiska sjukhuset gjorde jag för några år sedan ett fysiskt arbetsprov på testcykel och hade konditionsvärden som var mycket bra för min ålder. Det har jag mitt gående att tacka för. Enligt olika vetenskapliga undersökningar kan gåendet leda till ett längre liv. Men det gäller inte främst att gå mycket, det gäller att gå fort.

En fransk undersökning förra året visade att äldre personer som går långsamt har tre gånger ökad risk att dö i hjärt-kärlsjukdomar jämfört med personer som går fortare. Det gäller alltså att hålla ett högt gångtempo om man vill leva länge. Under den gångna veckan presenterade Dagens Medicin en sammanställning av nio studier som visar att en förhållandevis hög gånghastighet är kopplat till ökad livslängd.

Vid varje arbetstillfälle går jag året runt totalt sex kilometer till och från jobbet. Det blir närmare åtta mil per månad. Utan att på något sätt ta i går jag i dag över två meter på en sekund. Om jag vid 75 års ålder tar i lite extra och kan gå minst 1,2 meter på en sekund, vilket inte borde vara orimligt efter livslång träning, har jag en exceptionellt stor möjlighet till lång överlevnad. Studierna visade att sannolikheten var 87 procent att de manliga 75-åringarna med den högsta gånghastigheten skulle leva ytterligare tio år.

Om man till dessa vetenskapliga rön lägger det faktum att män i Uppsala har landets högsta medellivslängd, 80 år, finner jag det mycket troligt att jag får mottaga gratulationer på min 90-årsdag, Insha'Allah

[1] Använda apostlahästarna betyder att gå till fots, att använda benen. Uttrycket härrör från Jesu apostlar, som inte red på sina missionsresor utan gick till fots.

[2] Till dags dato betyder till dagens datum, fram till den dag som det är i dag.

2 kommentarer:

Habiba sa...

Promenad är nog en av de bästa former av träning som finns! :) Jag tror det ligger nåt i att det finns en koppling mellan det och livslängd.

Och jag älskar den där Nancy Sinatra-låten. Den är riktigt bra tycker jag :).

MammaMarie sa...

Den låten är ju stentuff! Love it!

Jo, nog tror jag att hastigheten i stegen gör skillnaden i kropp och själ. Folk gillar inte att gå på stan med mig, de orkar inte hålla min takt.

Inte heller har jag själv ork att gå så sakta som de flesta verkar göra...ibland anstränger jag mig ordentligt och tar ett steg... räknar till tio...tar nästa steg... räknar till tio, osv...

ÄNDÅ lyckas ALLTID mina medgångare att gå flera meter bakom mig!!! Då går jag hellre mina steg ensam, lugnare så :)!