Musik istället för bordeller

Nybygge 1936 i korsningen Östra Ågatan och Bäverns gränd. Del av krogen och bordellen Sju helvetes gluggar fortfarande kvar.

I dag hade jag tänkt skriva ett inlägg om prostituerade och bordeller i Uppsala i slutet av 1800-talet. När jag började leta material som fanns tillgängligt på nätet upptäckte jag att under några år hade jag bott på gatan där flest prostituerade bodde i slutet av 1800-talet. Gatstumpen heter Repslagargatan, men kallades tidigare i folkmun för Tappen. Det fanns sex bordeller efter den korta gatan. De prostituerade kvinnorna som bodde där accepterades endast som hyresgäster om de var beredda att betala ockerhyror.

I dag bor jag i närheten av platsen där den ökända krogen och bordellen Sju helvetes gluggar låg och som revs i mitten av 1930-talet. Som kuriosa kan jag nämna att filmregissören Ingmar Bergmans pappa som ung, fattig teologistuderande hyrde ett rum i våningen ovanför krogen. Den omtalade bordellen 59:an, även kallad Frödings bordell, låg också nära min nuvarande bostad.

Samariterhemmet, en sjukhus som finns kvar än i dag, grundades 1882 av Ebba Boström som började sin verksamhet på Bäverns gränd, alldeles runt hörnet vid 59:an. Det började som ett räddningshem för prostituerade och bedrev även en del sjukvård.

Men det blev alltså bara dessa rader av det påtänkta inlägget. Istället började jag titta på musikvideos - och blev helt fast. I flera timmar har jag under dagen frossat i all världens musik. Jag har en stor del av mitt liv ägnat mig åt musik; spelat musik, skrivit om musik och sålt musik. De senaste åren har dock musikintresset mestadels gått på sparlåga. I dag var det som om ett uppdämt behov sprängde dammluckorna och vilt forsade fram.