söndag 13 mars 2011

Nakenhet

De flesta av er känner säkert till berättelsen om de två munkarna på pilgrimsfärd som en dag kom fram till en flod. Bron som ledde över floden hade rasat och vid stranden stod en förtvivlad kvinna. Den ena munken erbjöd sig att bära henne över floden. Han tog henne på ryggen och vadade över. Munkarna fortsatte sin vandring under tystnad.

Efter ett par timmar kunde den ena munken inte hålla tyst längre utan sa upprört till sin broder:

- Hur kunde du göra så? Du har avlagt ett kyskhetslöfte om att inte ens röra vid en kvinna. Hur kunde du bära henne på din rygg?

- Jag bar henne över vattnet och lämnade henne på den andra stranden, svarade munken. Du bär henne fortfarande i dina tankar.

Eller som Frank Zappa uttrycker det i What's the ugliest part of your body?:

Some say your nose
Some say your toes

But I think it's your mind


Jag har svårt att förstå den för många människor till synes självklara kopplingen mellan bar hud och sexuell upphetsning. Nakna människor i vardagliga situationer är bland det osexigaste som finns.

För många år sedan besökte jag för första gången den lilla grekiska ön Anti-Paros. Det var långt innan den stora turistinvasionen började. Jag behövde lugn och ro och stannade ett par veckor på ön. Hyrde ett rum vid hamnen och såg på förmiddagarna hur folk med filtar, handdukar och matsäck gick förbi i samma riktning. Det måste finnas en populär badstrand i närheten, tänkte jag. En dag hängde jag på det lilla lämmeltåget.

Jag kom fram till en relativt stor sandstrand. Den såg riktigt inbjudande ut. Men sedan kom chocken - nja, överraskningen är nog ett tillräckligt kraftfullt ord. Det var en nudiststrand. Jag hade aldrig tidigare i mitt vuxna liv badat och solat naken tillsammans med okända människor. Min första impuls var att gå där ifrån. Men jag ändrade mig. Så farligt kan det väl ändå inte vara att vistas naken bland andra nakna människor. Jag sökte upp en någorlunda avskild plats på stranden, lade mig ner på badhandduken och drog med viss tvekan av mig badbyxorna.

I början vågade jag knappt se mig omkring. Tänk om de trodde jag var en snuskmumrik som kommit dit enbart för att titta på nakna kvinnor. Efter ett tag i solen kände jag att det var dags att svalka av mig med ett dopp. Då insåg jag att den avskilda plats jag valt innebar att jag måste gå över hela stranden för att komma fram till vattnet. Jag tvekade en stund - sedan gick jag. Vandringen kan högst ha tagit ett par minuter, men det kändes som en evighet. Det var dessutom långgrunt och tog därför ytterligare en evighet innan jag kunde lägga mig ned i vattnet.

Nåväl. Jag tillbringade hela dagen på stranden. Min egen och andras nakenhet blev snabbt helt avdramatiserad. Blev förvånad över att all denna nakenhet inte innebar någon form av sexuell upphetsning. Det kändes bara väldigt naturligt och avspänt.

På kvällen gick jag ut och käkade på en av restaurangerna vid bytorget. Jag kände igen några av kvinnorna från stranden. Nu hade de naturligvis kläder på sig; byxor och kjolar, t-shirts och blusar. Först nu upptäckte jag att de var riktigt vackra, välsvarvade och attraktiva. Konstigt att jag inte hade noterat det när de på stranden gick omkring som Eva i paradiset före syndafallet. Det var först när Evorna skylde sig som min åtrå väcktes till liv.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag har hört en annan version av denna historia. Det regnade kraftigt och vägen var lerig och en kvinna ville gå över vägen. Men sensmoralen är typ den samma.