Proggmusiken på 1970-talet var ett barn av sin tid. Många av sångerna kan ses som moderna skillingtryck som ur ett politiskt vänsterperspektiv skildrade samtiden. Andra sånger präglades av en naiv revolutionsromantik som i dag känns mycket främmande och kan numera i bästa fall locka fram ett överseende leende.
Men i proggen fanns också en kategori med sånger som känns lika aktuella nu som då - sångerna som skildrade det arbetande folkets vardag, dess drömmar, glädje och sorger. Ett lysande exempel är Dan Berglunds Johan och Johanna från LP:n En järnarbetares visor som gavs ut 1975.
Dan Berglund kommer i april med ett nytt album. I går släpptes en singel med albumets titelsång, Allt är idioternas fel, som ni gratis kan ladda ner
En annan proggsång som jag gärna lyssnar på är Grillbaren, från LP:n med samma namn utgiven 1973, med Røde Mor (hemsida)/Røde Mor (Wikipedia)/Text / Lyrics
1 kommentar:
Ja, jag läser fortfarande. Din blogg är en av de få som jag läser. Jag gillar att du uppmärksammar denna fantastiska musikgenre.
Man måste ta i beaktande vad olika musiker visste och vad man blundade för när man skrev vissa sånger. Man ville lycka men man blundade för olyckan i de system man förordade. Kunskapen hos vissa proggmusiker var visserligen begränsad, men våldsromantiken i vissa obskyra grupper från Göteborg kan varken försvaras eller framhävas som typiska. Men man ville gott utan att egentligen fatta.
Uppsalabanden var roligare!
Skicka en kommentar