Glädje, revolution och fritt örtte

En samling med proggaffischer från svenskt 1970-tal.

Det här med samlandet har jag en högst personlig och ovetenskaplig teori omkring. Jag tror det handlar om några överflödiga gener som lever kvar sedan den tid människan var samlare eller jägare. Gener som fortfarande styr vårt handlande och som vi inte alltid vet vad vi ska göra med. Samlargenerna kan därför ta sig de mest märkliga uttryck. De med jägargener kan ju alltid smyga omkring i skogarna och skjuta vilda djur eller ägna sig åt sportfiske.

Någon samlare har jag själv aldrig varit. Jag har visserligen börjat samla på olika objekt ett antal gånger, men jag tröttar relativt snabbt. Det finns alltid något annat jag tycker verkar intressantare. Jag är tydligen alldeles för rastlös och nyfiken på vad nytt som finns bakom hörnet. Det har lett till att jag har ett antal påbörjade samlingar, om man nu överhuvudtaget kan kalla dem för det, lite varstans i lägenheten.

På väggarna hänger gamla inramade aktiebrev av den franske konstnären och illustratören Gustave Fraipont (1849 - 1923). I bokhyllorna finns det musikaffischer, serietidningar och originalteckningar till serietidningen The Darkness. Någonstans finns det en låda och ett par album med en massa osorterade frimärken från Ghana efter självständigheten 1957. Det finns säkert mer som jag inte kommer på just nu.

Jag har också stora bok- och skivsamlingar, men det är liksom en helt annan sak. Där har inte det systematiska samlandet varit det centrala, utan den glädje och kunskap som läsandet och musiken ger.

Jag minns hur jag för några år sedan läste en radannons i lokaltidningen där någon ville sälja en samling med 30 000 olika kulspettspennor. 30 000! Om vi rent hypotetiskt antar att någon samlar på sig en (1) penna per dag skulle det innbära ett samlande under 82 år. Ett livsverk var till salu för 33 öre per penna.